Centerpartiet vill stärka kommunernas ekonomi

Oppositionsrådet i Härnösand, socialdemokraten Sig-Britt Ahl, bläddrar bakåt i boken, viftar med den socialistiska fanan, och är i tanken tillbaka där staten är allsmäktig – och medborgarna har att anpassa sig till systemet. Det är vad hon skriver i sitt blogginlägg ”Skippa kommunalskatten!”. Citat:
” Men ärligt talat, vi har inte mycket att säga till om i ekonomiska termer i kommunerna. Styrs vi inte av EU så styrs vi av regering och riksdag (…)
Låt staten ta in alla skatter och fördela efter behov.”

På det sätt Sig-Britt Ahl (S) argumenterar finns inga vinnare, ingen delaktighet och ingen framtidstro. Bara förlorare och uppgivenhet. Den taktik hon förespråkar är dessutom redan testad och utvärderad (Sovjetunionen finns inte längre).

Centerpartiet vill istället, uppenbarligen tillskillnad från Socialdemokraterna, försvara den lokala demokratin och stärka kommunerna framåt. Vilket också den pågående partistämman i Örebro är ett konkret bevis på.

En viktig aspekt att belysa är den kommande och växande efterfrågan på välfärdstjänster som följer den åldrande befolkningen. Samtidigt ökar inte den arbetsföra befolkningen i samma takt. Häri ligger stora utmaningar framöver. Skatteintäkterna kommer nämligen inte öka i lika hög grad som kostnaderna för att möta efterfrågeutvecklingen på välfärdstjänsterna. Genom att välfärdstjänster tar i anspråk större delen av kommunernas ekonomiska utrymme lämnas ytterst lite svängrum till fria prioriteringar.

Dessutom är idag det kommunala utrymmet för beskattning begränsat till främst inkomstskatter, medan övriga skattebaser tillfaller staten. Denna begränsning ökar tyvärr kommuners beroende av statliga insatser för att klara sina åtaganden

Centerpartiet vill därför istället ha ett reformerat skattesystem där den kommunala och regionala skattebasen breddas och stärks, för att på så sätt öka kommunal och regional ekonomi, självstyre samt ansvartagande såväl i högkonjunktur som lågkonjunktur.

För oss centerpartister tillhör demokratin medborgarna, och inte staten. Därför måste lösningarna på de utmaningar vi har framför oss få växa fram underifrån och i kommunerna. För om vi inte tar vara på det goda och bygger en hållbar framtid där vi själva bor och verkar, vem ska då göra det?